En liten utflykt in i materialvetenskapen… Infraröd uppvärmning: När kan en värmare verkligen kallas infraröd? ?
Begreppet infraröd uppvärmning används idag mycket ofta. Ur fysikalisk synvinkel finns det dock en tydlig definition av när en värmare faktiskt kan betraktas som en infraröd värmare. Vår guide om infraröd uppvärmning ger en omfattande översikt över funktion, kostnader och teknik .
. Det avgörande är inte om en värmeyta blir varm, utan hur stor del av värmeeffekten som avges som infraröd strålningsvärme. Det centrala måttet för detta är emissionsgraden.
. Emissionsgrad: Det viktigaste kriteriet för infrarödvärmare
. Emissionsgraden beskriver hur effektivt en yta avger värme i form av infraröd strålning. Det teoretiska idealvärdet ligger på 1,0.
För värmesystem gäller följande:
- Emissionsgrad ≥ 0,85 → huvudsakligen strålningsvärme → äkta infraröd uppvärmning. Emissionsgrad
<0,7 → huvudsakligen konvektion → fysiskt sett ingen infraröd uppvärmning.
Under denna gräns värms rummetfrämstupp via uppvärmd luft , inte via infraröd strålning – även om produkten betecknas som infraröd uppvärmning.
Natursten som värmeyta : :infraröd : uppvärmning nära det fysikaliska optimet.Natursten uppnår emissivitet på cirka 0,90 till 0,95 och ligger därmed nära det fysikaliska optimet för en värmestrålare. En mycket stor del av den upptagna energin avges direkt till rummet som infraröd strålningsvärme.
Resultatet blir enjämn , och behaglig , värme som inte i första hand värmer .luften, utan kroppar och ytor
Redan måttliga yttemperaturer ger en märkbar värmeeffekt. I kombination med den höga värmelagringsförmågan förblir strålnings effekten stabil i flera timmar.
Ur fysikalisk synvinkel uppfyller natursten därmed alla krav på en äkta infraröd uppvärmning.
Metalliska värmeyta: tekniskt sett varma, men ofta ingen infraröd uppvärmning. Värmare med metalliska ytor – till exempel av ståleller aluminium – har ofta en betydligt lägre emissionsgrad, särskilt när det gäller släta eller glänsande ytor. I många fall ligger den under 0,7.
Det innebär att
en stor del av värmen avges via luftrörelser (konvektion). Den infraröda strålningseffekten är relativtliten – även vid höga yttemperaturer. Fysikaliskt sett handlar det då inte om strålningsvärme, utan om en klassisk luftvärme.
Beläggningar kan visserligen förbättra emissionsgraden, men når oftast inte upp till samma nivå som mineraliska material, till exempel natursten.
Slutsats: Emissionsgraden avgör om det är ”infraröd” värme
. Inte alla elektriska värmare är automatiskt infraröda värmare. Det avgörande är värmeytaens emissionsgrad och därmed andelen äkta infraröd strålning.
Natursten ligger med sin emissionsgrad nära det fysikaliska optimumet och uppfyller kraven på en infrarödvärmare på ett idealiskt sätt.
Värmare med metalliska ytor avger däremot en stor del av sin värme via luften och missar därmed kärnan i infrarödprincipen. En utförlig jämförelse hittar du i vår artikel omför- och nackdelar med infraröda värmare.
Den som på allvar vill använda infraröd teknik bör därför lägga mindre vikt vid produktnamn – och mer vid fysiken.
äkta infraröda värmare av natursten
Dela:
Gas blir osäker, el blir flexibel – vad hushållen bör veta just nu
Infrarödvärme med natursten för stilfull värme